fredag 31 december 2010

Fredagsbetraktelser: Gott nytt år!

          Idag är jag ledig men vill ändå passa på att skriva några rader : )
 
          När jag och min mamma besökte London för en dryg månad sedan gick vi bland annat till konstmuseet Tate Modern och tittade på en utställning med konst av den franske konstnären Paul Gauguin (1948-1903). Jag tyckte mycket om hans målningar. Bilden längs ner i inlägget är en av mina favoriter, och den kallas "Brooding Woman" (vilket betyder ungefär "Grubblande Kvinna"). Om du vill se fler av Gauguins verk kan du besöka den här sidan.
 
          Jag gick även till National Portrait Gallery och tittade på de uttagna bidragen till en årlig porträttfototävling med det långa namnet Taylor Wessing Photographic Portrait Prize. Det var väldigt spännande att se all mångfald bland verken och de utvalda fotografernas olika personliga uttryck. Det var även förstås fascinerande att se vilka olika sorters personer som valts som motiv av fotograferna. Om du vill läsa mer om tävlingen/utställningen samt se några av de uttagna fotografierna, finns de att hitta här.

          Jag har nu varit självskadefri i ett helt år, vilket känns otroligt. Jag känner stort hopp om att jag ska kunna fortsätta ta till mestadels konstruktiva strategier - som kan hjälpa på lång sikt - när ångest och oro sätter in (istället för metoder av mer destruktiv art, som ofta bara ger lindring för stunden). Det har varit en lång väg och kampen fortsätter, men nu vet jag åtminstone att jag faktiskt kan klara mig utan just det beteendet.
 
          Efter dagens blogginlägg kommer jag bara att hinna med att skriva två ytterligare Fredagsbetraktelser innan jag måste säga hejdå tills vidare. Då avslutas nämligen min anställning på ÅSS Göteborg och jag beger mig iväg på en längre resa. Men mer om detta nästa vecka.

           Avslutningsvis vill jag passa på att önska er alla            
                                             
ett riktigt GOTT NYTT ÅR! 
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg

 

Gauguin342

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!

onsdag 29 december 2010

Det bästa från 2010

Vill du dela med dig av din bästa ÅSS-upplevelse? Vad har hänt eller
vad har du gjort under 2010 som du mått bra av? Vare sig du är aktiv,
anställd, styrelseledamot, medlem eller kanske en vanlig bloggläsare
och sympatisör vill vi gärna höra av dig här på bloggen. Vi välkomnar
alla bidrag som handlar om positiva händelser och upplevelser från
året som gått. Har det med ÅSS Göteborg att göra är det extra roligt
men det är inget tvång.

Varmt välkomna att dela med er av era höjdpunkter från 2010!

torsdag 23 december 2010

Torsdagsbetraktelser: God jul!

          Det är snökaos runtom i landet och Europa och jag är glad att jag varken ska ut och flyga, köra bil eller åka tåg i julhelgen. Jag ska istället försöka hålla mig nära hemmet... Igår var min sista arbetsdag innan julledigheten som kommer att vara i ungefär en och en halv vecka. Det ska bli skönt.

          Julen är en stressig och jobbig tid för vissa, men en fridfull och rolig tid för andra. Och för en hel del kanske julen bjuder på en salig blandning av stress och oro, lugn och glädje. För egen del hoppas jag på en rätt så stillsam helg med god mat, lagom aktivitet och lite trevligt sällskap.

          Oavsett om julhelgen för just dig är en av årets höjdpunkter, eller mest en helg som alla andra - eller något däremellan - vill jag, ihop med mina kollegor på ÅSS Göteborg, önska dig         
 
                                                   
 en riktigt GOD JUL!                           

Jc0628
 

                              (psst! Glöm inte att kolla in vår fina julfilm här nedanför! : )


Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg

 Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!

onsdag 22 december 2010

En videohälsning från ÅSS

God jul och gott nytt år önskar Ångestsyndromsällskapet i Göteborg.[wpvideo l6fbXHd5]

fredag 17 december 2010

Fredagsbetraktelser: Julfest, teater och föreläsning

          Idag för en vecka sedan hade som tidigare nämnts föreningen sin julfest för i år. Festen hölls i Repslagaregården i Masthugget och blev lyckad. Vi var drygt tjugo deltagare som tillsammans åt god julbuffé och sötsaker, lekte lekar och umgicks. Jag och mina kollegor som hade handlat och lagat mat, samt gjort i ordning i lokalen stor del av dagen, var väldigt trötta när kvällen var över, men även nöjda. Jag hoppas att ni medlemmar som var med också kände er nöjda med kvällen!

 
          Dagen efter julfesten gick jag och en kompis och såg sista föreställningen av Klaras resa på Stadsteatern. Mina kollegor var och såg den för ett antal veckor sedan men det var samma kväll som jag flög till London så då missade jag den. Hursomhelst handlar pjäsen om en ung kvinnas långa väg in i – och ut ur – psykisk ohälsa till största del präglad av psykossjukdom, och om hur hennes omgivning hanterar och är delaktiga både i hennes insjuknande och tillfrisknande.

           Klaras resa har fått många positiva recensioner och särskilt Nina Zanjani som spelade huvudrollen har överösts med beröm, vilket jag verkligen förstår. Jag var på det hela nöjd med teaterbesöket – särskilt med scensättningen och skådespelarinsatserna – även om jag tycker att berättelsen i sig hade en del svaga punkter.

  
        Förra veckan gick jag på en föreläsning anordnad av Gymnasieskolans Ungdomsmottagning, Humlan. Föreläsningen hölls av barn- och ungdomspsykoanalytikern Christopher Gibson som med hjälp av sin egen fiktiva berättelse om tre ungdomar berättade om hur olika familjesituationer och personlighetsdrag kan göra att ångest tar sig olika uttryck – exempelvis i form av utagerande, invändhet och/eller självskadebeteende.

          Vissa delar av denna nästan tre timmar långa föreläsning passade inte riktigt mig, men jag tog ändå i slutändan med mig väldigt mycket från den här eftermiddagen; bl.a. tre sidors anteckningar som jag renskrivit idag! Gibson pratade inte bara om hur mörka känslor och tankar kan påverka våra liv, han talade även om olika sätt att hantera detta mörker både inom oss själva och hos andra. En sak han sade som särskilt fastnade var detta (fritt översatt från engelska): ”Ju mer du försöker stöta bort negativa känslor ifrån dig, desto mer kommer du leva i rädsla för att de ska återvända till dig”. (Alltså är det viktigt att sätta ord på och försöka våga vara i sina känslor, även de jobbiga).

          Nu ska jag hem och ha en lugn fredagskväll : )

Med önskan om en mysig 4:e adventshelg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg 

 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!

torsdag 16 december 2010

Alla drar åt samma håll

Hur kan ÅSS Göteborg använda den kraft och de idéer som finns hos er som besöker oss på webben? Många av er är nöjda med att läsa vad som händer hos oss och kanske lämna en kommentar då och då, men ni andra?

Vi hade tänkt fråga just dig om råd

Du som vill stötta ÅSS är välkommen som frivillig i vår gemenskap. Vi hoppas kunna hitta något för dig. Hittills har aktiva och frivilliga främst funnits på kontoret vid öppet hus, i telefonjouren eller på sommarlägret till exempel. Men nu kan människor samarbeta via webben också. Det öppnar upp nya möjligheter. Vi vill att ÅSS-gemenskapen ska sprida sig och finnas även på webben.

Hmm_idea_flickr_seretuaccidente

Vad kan vi hitta för möjligheter som är intressanta? Något meningsfullt som bygger en vi-känsla och sprider känslan av att vara behövd och uppskattad! Detta är ännu bara på idéstadiet men vi vill gärna ha reaktioner. Tänker vi efter kan vi komma på en hel del uppgifter som personal och styrelse på en ideell förening behöver hjälp med. 

  • Formgivning av vårprogrammet, inbjudan till julfest, årsmöte eller andra utskick till medlemmarna.
  • Skriva texter eller skapa ljud, bild eller video för ÅSS på webben. 
  • Berätta om dina erfarenheter för att minska skam och utanförskap. (Till ÅSS tidning eller i vår videosatsning nästa år.) 
  • Hjälp med att formulera text och kontrollera fakta till insändare, informationsblad och liknande.
  • Komma med idéer till marknadsföring för ÅSS. Annonser. Webben. Andra evenemang. 
  • Handböcker och manualer för personer som inte är vara vid att använda webben.
  • Omvärldsbevakning. Vad händer på webben, i medierna, hos myndigheter på vårt område? 
  • Utveckla och förbättra webbplats, blogg och närvaro på Facebook.
  • Plus fler punkter som vi inte kommit på  själva än...

Många är nöjda med att visa sitt stöd genom att klicka på en "gilla-knapp" på Facebook eller liknande. Det är vi väldigt glada för. Men om det skulle vara så att du vill göra något mer - och ta ytterligare ett steg in i ÅSS-gemenskapen - då hoppas vi att du hör av dig. 

Bakom ligger en annan viktig fråga; hur uppmuntrar vi detta utan att det snabbt blir för mycket merarbete för personal och styrelse? Till att börja med pratar vi om att ta reda på hur intresset ser ut samt få i gång en diskussion på bloggen och Facebook.

Vad tycker du? 

Tack för bilden: Seretuaccidente på Flickr (CC-licens).

måndag 13 december 2010

Föreläsning - Posttraumatiskt stressyndrom

Årets sista föreläsning handlade om posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Ingvar Karlsson, psykiater, docent och överläkare berättade utifrån sin mångåriga erfarenhet av möten med personer som lider av PTSD, bland annat från Rosengrenska, ett frivilligt nätverk av medicin- och vårdpersonal för papperslösa flyktingar.

PTSD brukar definieras som ångesttillstånd efter ett svårt trauma. För att utveckla PTSD krävs att personen upplevt, bevittnat eller konfronterats med en händelse som innebär död, allvarlig skada eller hot om detta, eller hot mot egen eller andras fysiska integritet. Detta har lett till att personen reagerat med intensiv rädsla, hjälplöshet och skräck och har tagit sig uttryck i desorganisation eller agiterat beteende. Drabbade återupplever det skedda genom minnesbilder och mardrömmar. PTSD karaktäriseras av undvikande av det som påminner om händelsen, överdriven vaksamhet, irritabilitet och att personen är lättskrämd. Betydelsefulla kriterier för att ställa diagnosen är främst det starka inslaget av sömnproblem och mardrömmar.

Ca 80 procent av personer med PTSD uppfyller även kriterierna för minst en annan psykiatrisk diagnos, till exempel paniksyndrom och depression. 

Rekommenderad behandling av personer med PTSD är bland annat traumainriktad kognitiv terapi kombinerat med läkemedelsbehandling: till exempel SSRI-preparatet Cipralex, antidepressivt läkemedel, i kombination med till exempel Lyrica, som bland annat är ångestdämpande, säger Ingvar Karlsson. Behandlingen av en person med PTSD kräver tålamod eftersom den ofta behöver vara långvarig.

Måndagsbetraktelser: Ett litet hej

          Det blev inga fredagsbetraktelser i fredags eftersom jag och mina kollegor hade fullt upp att handla och förbereda inför julfesten. Dessutom har ju Mona lagt ut ett par fina inlägg här i bloggen. Men ville bara säga hej såhär på måndag kväll och tacka alla som var med på årets julfest och gjorde den så mysig.

Jag skriver mer igen på fredag!

Ha en fin vecka,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg 

 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!

fredag 10 december 2010

Föreläsning om mindfulnessbaserad stressreduktion

Våra föreläsningar fortsätter att vara riktigt intressanta. För några veckor sedan kom leg. psykoterapeut Gun Svensson, tidigare verksamhetschef på S:t Lukas, till ÅSS och berättade om Mindfulnessbaserad stressreduktion.

Mindfulness är en metod med rötter i öster. Ordet mindfulness översätts ofta med medveten närvaro. Metoden innebär att vara mer närvarande i nuet genom att välja att rikta uppmärksamheten mot det som sker. Med hjälp av mindfulness kan man bättre hantera stressen i det dagliga livet.

Stegen i mindfulness kan förkortas SOAS:

S- stanna upp

O- observera det som sker och det du tänker utan att döma

A- acceptera att det förhåller sig som det gör just nu, oavsett om du gillar det eller ej

S – släpp taget om tankarna, låt gå

En enkel illustration av vad närvaro kan innebära bjöd Gun Svensson på genom att låta publiken smaka på varsitt russin. Att hålla russinet i sin hand, fingra på det, känna konsistensen, föra in det i munnen, undersöka och känna på det med tungan, smaka och bita är en övning i närvaro. Syftet är att uppleva det man gör med flera olika sinnen och en träning i att vara mer medveten och närvarande i det man gör.

Ju mer man kan träna sig på att förhålla sig till livet och tillvaron på detta sätt, desto bättre kan man på sikt hantera stress, säger Gun Svensson.

 

Boktips:

  • Vart du än går är du där: Jon Kabat-Zinn
  • Minska din stress med meditation: Andries J Kroese
  • Börja öva mindfulness och acceptans: Åsa Palmkron Ragnar

fredag 3 december 2010

Fredagsbetraktelser: "Är det värt det? JA!"

          Igår kväll hade jag min spelning och den blev både mysig och lyckad. Några ÅSS:are satt i publiken, vilket var väldigt roligt. Nervositeten hade slagit till kvällen innan, vilket var mindre roligt, men väntat. Rampfeber kan verkligen kännas precis som ångest, och är väl någon slags ångest, fast det gäller en sådan specifik sak. Just när jag är mitt uppe i den känslan kommer alltid frågan: Är det verkligen värt det? Är det värt att må såhär för att få uppträda med min musik? Men när jag sitter där på scenen sen och efteråt när det är över, så blir svaret alltid ”JA!”. Det är skönt åtminstone.

         Jag tror att detta är en fråga många av oss med ångest får ställa till oss själva då och då. Det kan egentligen handla om vad som helst där man utsätter sig själv för något som skapar ångest och oro. Är det värt att känna ångest en stund för att sedan känna tillfredsställelsen av att ha genomfört det som känns svårt? Om det är det kanske exponering är positivt även om det är kämpigt. Sen att man i huvudet tycker att något är värt det behöver ju inte göra det lättare i kroppen. Men det kan i alla fall ibland vara ett bra riktmärke för att veta vad i livet man tycker är värt att kämpa lite extra för.
 

          Allt detta får mig att tänka på musikern Lars Winnerbäck, som varit ganska öppen med att han kämpat med panikattacker, ångest och låg självkänsla. I dokumentären Med solen i ögonen berättar han att han en gång till och med tvingades ställa in en spelning i sista sekund (när han stod bakom scenen) för att han hade så mycket ångest. Men ändå har han inte gett upp musiken som han brinner för. Jag kan varmt rekommendera den filmen, den inspirerade åtminstone mig.

          Här på föreningen har vi i veckan haft årets sista föreläsning (vad märkligt det känns att skriva det). Vi fick besök av Ingvar Karlsson som pratade om Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), och många kom för att lyssna. Vi har även haft avslappningsgrupp, 50+träff, 55+träff,
ungdomsträff och Öppet Hus på föreningen.

          Innan jag säger hejdå för den här veckan vill jag återigen slå ett slag för vår julfest som hålls om exakt en vecka, fredagen den 10 december. Sista anmälningsdatum är nu på måndag, så se till att anmäla dig om du fortfarande funderar på saken. Jag är säker på att det kommer att bli en riktigt mysig och trevlig kväll, med god mat och gott sällskap. Välkomna! Mer info hittar du på hemsidan (www.angestgoteborg.se).

 

           Med önskan om en mysig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg 

 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!

fredag 26 november 2010

Fredagsbetraktelser: Trevlig 1:a advent!

         Londonresan blev mer än lyckad. Jag laddade mina batterier trots att jag gjorde väldigt mycket under de dagar jag var borta. Saker har känts motiga på sistone och att komma iväg såhär var nog precis vad jag behövde just nu. Självklart löser sig inte allt bara för att man åker bort några dagar, men jag kom i alla fall tillbaka med lite mer energi och glädje, som jag hoppas kan få hålla i sig.

          Jag tycker att det är svårt ibland det där med att veta varför man mår bättre eller sämre olika dagar. Ibland kan man hitta orsaker och faktorer men ibland kan det kännas nästan som en gåta. Själv tycker jag oftast att det underlättar om jag kan hitta någonting att peka på när det känns extra tungt. Det blir liksom lättare att ha tålamod och förståelse med mig själv och försöka vara snäll mot mig själv. Det blir även lättare att tro på att det kommer vända. Men jag försöker vara snäll mot mig själv även de dagar då jag mår dåligt utan att riktigt veta varför. Och när jag mår bra utan att veta varför försöker jag verkligen att njuta av det, även fast det är lätt att istället fastna i analyserande-fällan.

          I veckan har vi julpyntat på ÅSS och till och med fått upp granen. Vi har även hunnit med en fullsatt föreläsning om Mindfulnessbaserad Stressreduktion (MBSR) samt filmkväll som ungdomsaktivitet, då vi såg Hitchcocks klassiker Fåglarna. Och igår kväll var det som vanligt Öppet Hus på föreningen, det var välbesökt vilket alltid är roligt. I veckan har vi också fått ut julfestinbjudan som jag hoppas att ni medlemmar nu fått hem i brevlådan. Info finns även på vår hemsida (www.angestgoteborg.se).

          Det där om att detta skulle vara den kallaste vintern på 100 år känns inte alls otroligt just nu. Eller har jag bara förträngt hur kallt det brukar bli här? Hursomhelst är det verkligen ruskig kyla i Göteborg nu! Det gäller att pälsa på sig. Men det är åtminstone vackert tycker jag, särskilt som idag när solen lyser på snön och himlen är blå.

          Igår kväll var jag på bio med min pappa och såg komedin Due date, den bjöd på många skratt, vilket var härligt. Jag kan rekommendera den om du gillar lättsmälta komedier, jag skrattade som sagt mycket i många scener (även om andra kändes mindre roliga). Nu ska jag snart hem och börja pynta där hemma. Jag ska även öva på mina egna låtar eftersom jag ska uppträda med en del av dem nästa torsdag på Röda sten, det känns pirrigt men roligt.

          Du vet väl om förresten att ÅSS Göteborg finns på Facebook? Välkommen att besöka oss även där!

          

          Med önskan om en mysig helg och en trevlig 1:a advent,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg 

 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!

onsdag 24 november 2010

Öppet hus på Ångestsyndromsällskapet

Mona från ÅSS skriver:

Skulle du önska att du kunde gå någonstans och träffa andra även när du inte mår så bra? Stunder när ångest gör att det känns som om du inte kan eller klarar av att vara med andra – fast du samtidigt längtar efter sällskap, längtar efter att vara lite mer ute i världen, se andra och prata lite eller bara sitta tyst och lyssna på när andra pratar? Ett kravlöst ställe där man får vara precis som man är – men där ändå de som är där vet hur det kan vara när man känner sig orolig, ångestfylld eller nedstämd. Ett ställe där man bara får vara utan att prestera och dit man inte behöver anmäla sig i förväg.

Då tror jag att vårt ”Öppet hus” som är öppet mellan klockan 17 och 20 varje torsdag året om, oavsett om det är helgdag eller inte, kan vara något för dig. Adressen är Ångestsyndromsällskapet, Järntorget 7, 3 tr.

På ”Öppet hus” har två värdar till uppgift att ta emot den som är ny och som vill prata enskilt en stund. Som ny vill man kanske första gången bara komma in och se hur det ser ut eller bara ta en fika - och det är helt ok. Det är vi som är där som gör kvällen till vad den blir – här finns inget färdigt program som ska uppfyllas. Ibland pratar vi om det som rör ångest och/eller depression – ibland handlar samtalen om helt andra saker i livet. En del pratar mycket – andra är tysta – precis som det ofta är i livet.

Det är skönt att veta att vad samtalen än handlar om så vet alla på ”Öppet hus” hur det kan vara att inte må så bra som man önskar. Alla har egen erfarenhet. Den vetskapen är värd mycket och gör att man känner sig mer avslappnad och trygg.

Kom ihåg: du är inte ensam! Varmt välkommen!

Mona Ringebrand – ofta en av värdarna
Ångestsyndromsällskapet i Göteborg

Img_2545Img_2547Img_2571Img_2577Img_2579

fredag 19 november 2010

Fredagsbetraktelser: Julbelysning och en liten dikt

          Som ni kanske märkt har nu julbelysningen tänts i Göteborg och en hel del affärer har börjat julskylta. Vissa tycker att det är för tidigt och andra tycker det är lagom. Själv tycker jag att det är underbart med vackra lampor som lyser upp i vintermörkret, resten får dock gärna vänta lite till för min del. Hemma hos mig får nog elljusstakarna stå kvar i skåpet fram till 1:a advent tror jag : )

          Ikväll åker jag till London med min mamma och blir borta några dagar. Där hoppas jag att så mycket som möjligt av julbelysning och julskyltning kommit upp eftersom jag aldrig sett London vid den här tiden på året förut. Det ska bli avkopplande och roligt att komma iväg lite hoppas jag.

          Idag avslutar jag med en liten dikt av Carl Jonas Love Almqvist, skriven 1849. Den kanske värmer lite i vinterkylan. Något annat som förhoppningsvis kan inge varma och härliga känslor är ÅSS Göteborgs julfest som går av stapeln den 10 december, inbjudan till den får ni medlemmar inom en inte alltför avlägsen framtid. Låt oss tillsammans göra årets julfest lika mysig som förra årets!

 

Du går icke ensam

Om bland tusen stjärnor
någon enda ser på dig,
tro på den stjärnans mening,
tro hennes ögas glans.

Du går icke ensam.
Stjärnan har tusen vänner;
alla på dig de skåda,
skåda för hennes skull.

Lycklig du är och säll.
Himlen dig har i kväll.

 

           Och med den hjälpen av poeten Almqvist vill jag även säga att jag tror att hur ensam man än kan känna sig så finns det alltid något slags stöd och hjälp att söka - och få - även om det ibland känns både svårt att tro på och svårt att finna. Och vilken situation du än befinner dig i, finns det alltid andra människor som befunnit sig i eller befinner sig i (eller kommer befinna sig i) en liknande situation. Ingen annan kan veta exakt hur just du känner och tänker men glöm ändå inte att vi människor har så oerhört mycket gemensamt, mitt i alla våra olikheter.

          Med önskan om en mysig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg 

 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!

fredag 12 november 2010

Fredagsbetraktelser: Medlemsmöte

          I onsdags kväll var det dags för medlemsmöte här på ÅSS Göteborg. Kvällen började med att vår ordförande Emma och vår sekreterare Daniel hälsade välkomna och inledde mötet. De gav oss sedan en sammanfattning av föregående års medlemsmöte och gick igenom de punkter som togs upp då. Under förra medlemsmötet använde vi oss av en metod som kallas OPERA-metoden för att få fram idéer och förslag. Nedan följer ett urval av de punkter som kom upp då och som arbetats med under året.

 

           En ommöblering har genomförts på Öppet Hus, i ett försök att skapa mindre sittgrupper och utveckla verksamheten. Vi har haft vernissage, julpyssel, föreläsning om skrattgympa samt workshop i improvisationsteater m.m. Till nästa års sommarläger kommer vi även att bjuda in andra lokalföreningar runt om i landet. Vi har skapat en anslagstavla med brevlåda specifikt för medlemmarna. Vi har startat bloggverksamhet och Facebook-grupper och utvecklas sakta men säkert på webben. Vi har även berättat om föreningen i samband med storföreläsningar.
 

         Punkter att jobba vidare med: Fler aktiviteter av olika slag, exempelvis inom kreativa områden. Arbeta ännu mer med att engagera medlemmar och fånga upp ideella krafter, exempelvis genom särskild mailinglista och kontaktlista på anslagstavlan. Synas ännu mer och nå ut till ännu fler via webben. Bli duktigare på att synas och marknadsföra oss generellt samt visa att vi välkomnar alla, inte bara de som själva är drabbade av ångestsyndrom. Presentera föreningens verksamhet även i samband med våra ordinarie föreläsningar. Ta kontakt med GP och höra om vi kan vara med i deras dagbok.

       

          Efter denna nyttiga och tankeväckande genomgång delades vi in i par för att diskutera och komma fram till nya idéer utifrån tre frågeställningar. Ämnen och föreläsare (där vi skulle försöka komma på 10 förslag) grupper och aktiviteter (4 förslag), samt engagemang/ideella krafter (4 förslag). Idéerna flödade och när tiden var ute lämnades de in till Jonatan och Monika ur styrelsen, som sedan sammanställde förslagen på blädderblocksblad.

 

          Efter denna stund av fokuserat tänkande tog vi en välbehövlig fikapaus. I slutet av pausen visade en medlem en 5-minuters-film om det så kallade Ångestloppet som Fountain House i Stockholm genomför varje år. När pausen var slut tog Daniel och Emma till orda igen och gick igenom de förslag och idéer som arbetats fram. Det var väldigt roligt att se alla bra och spännande tankar som kommit upp; dessa tas tacksamt emot av styrelse och personal som nu ska arbeta vidare med dem och se vad som kan genomföras : )

           

          Med önskan om en trevlig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg

 

 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!

fredag 5 november 2010

Fredagsbetraktelser: Tid

          Och så var vi alltså inne i november. Vart tar tiden vägen? Veckorna flyger fram och som jag och en kollega diskuterade häromdagen känns det ibland som de enda dagarna som finns i veckan är måndag och fredag. Men det gäller att försöka fånga tiden däremellan också.

          Förra söndagen blev det som ni alla vet vintertid och vi fick tillbaka den timme som vi lånade ut i våras. Eller lånade den timme som vi får lämna tillbaka nästa vår, om man hellre vill se det så. Det är i alla fall intressant att man kan "få" en timme bara sådär. Tid överhuvudtaget tycker jag, som jag skrivit tidigare, är ett fascinerande begrepp, och jag tänker ägna dagens inlägg åt just det ämnet.

          Jag tycker ofta att det känns som att vi i dagens samhälle inte har så mycket tid. Saker ska gå snabbt. Det är kanske okej att ha en dålig dag men inte en dålig månad, ett dåligt år. Sorg begränsas till ett halvår och problem ska lösas så snabbt som möjligt. I en värld där vi nu fantastiskt nog kan skicka ett sms till någon på andra sidan jordklotet som tar emot det i nästa sekund, kanske vi ibland glömmer att en del saker behöver få ta lite tid. Mogna, växa fram, utvecklas.

          Om man under en lång tid så att säga programmerat in en massa negativa tankar om sig själv eller världen, kan man inte förändra dem på en dag. Och att bygga upp en låg självkänsla går definitivt inte i en fingerknäppning. Rom byggdes inte på en dag, heter det ju. Vissa saker tar tid och det är okej att de gör det. Men så är ju livet förstås fullt av paradoxer. Samtidigt som vissa saker kräver tålamod och arbete ska man inte glömma att det enkla ibland räcker mer än väl.

          Om jag säger till mig själv att jag inte har tid till exempelvis träning eller vila, kanske jag behöver fråga mig själv om jag har tid att ta konsekvenserna senare av att inte ta hand om mig själv nu. Ibland behöver jag påminna mig själv om att lyssna på min kropp idag, och inte skjuta upp det till imorgon eller nästa vecka eller om ett år.

          Ibland får vi tillfälle att ge en annan människa tid, antingen genom att vi tar oss tid att finnas där och lyssna eller genom att vi låter den andra få dra sig undan. Vid andra tillfällen får vi möjlighet att ge oss själva tid, tillåta oss att säga nej till allt som pockar, ta en paus. Tomas Sjödin har uttryckt det som att man kan behöva låta själen "gå i morgonrock och tofflor ibland och dra benen efter sig". Ge dig själv stunder där du kan hasa runt i din egen takt utan uppgifter att utföra och mål att prestera.

          Anneli Jäderholm som jag hörde på Psykiatrins Dag i Alingsås pratade bland annat om att skapa en transportsträcka åt sig själv in i framtiden. Att se till att man har saker att se fram emot när nuet är kämpigt (och annars också), även om det bara handlar om att köpa en sommarklänning i mitten av mars.

          På många sätt är nog ibland tid faktiskt det finaste man kan ge en annan människa - eller sig själv.

          Med önskan om en mysig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg

          (Ps. ...när jag ändå pratar om tid kan jag passa på att flika in att jag nu varit (själv)skadefri i över tio månader. Det känns bra!)
 

 Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!

Läs vår debattartikel på GP.se

Gp-debatt

Vilka politiker tar ansvaret för konsekvensen av nedläggningen av Mellanvårdsteamet i Göteborg? Det pågår en närmast osannolik debatt om huruvida stora nedskärningar av psykiatrins resurser i Göteborg är bra eller inte.

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.483245-protest-mot-nedmonteringen-av-psykiatrin

ÅSS tillsammans med 14 andra organisationer i NSPHiG står bakom artikeln.

fredag 29 oktober 2010

Fredagsbetraktelser: Storföreläsning

          I onsdags kväll var stunden inne för ÅSS Göteborg att bjuda in in till storföreläsning i Dalheimers Hus. Merparten av de drygt 130 föranmälda och även några oanmälda åhörare dök upp, vilket förstås var roligt. Kvällen började med att Petra och Daniel i styrelsen hälsade alla välkomna och sade några ord om vår fina förening, innan de lämnade över ordet till vår föreläsare Anette Utterbäck. Titeln på kvällens föreläsning var Självkänsla och självrespekt.

Anette-i-mittgangMittgangAnette1Anette2Anette_publikAnette_blommaBlomma
          Till att börja med gav sig Anette på att skapa lite reda bland begreppen. Vad är det egentligen för skillnad mellan självförtroende och självkänsla? Och vad innebär det att ha självrespekt? Jag ska försöka mig på en sammanfattad återgivning. Självförtroende är något man kan skaffa sig och bygga upp genom att exempelvis bli duktig på saker, genom att uppfylla mål och kriterier som man själv och/eller samhället satt upp. Detta kan handla om utseende, karriär, talanger, relationer... Om du känner dig lyckad utefter det som räknas i just din grupp - oavsett om det handlar om en arbetsgrupp, ett fotbollslag, en vängrupp eller ett kriminellt gäng - är det mycket möjligt att ditt självförtroende växer. Men man kan ha gott om självförtroende och ändå brottas med låg självkänsla.

 

          Självkänslan sitter nämligen djupare och handlar om att känna och förstå någonstans inom sig att man har ett värde, oavsett prestationer och meriter. Den som har bra självkänsla är inte beroende av yttre bekräftelse utan har en tro på sig själv och en grund att stå på även när det stormar runtomkring. Anette menade att en del av din hjärna redan vet att du är fullkomlig, precis som du är. Och att det finns sätt att aktivera den delen. Mindfulness och acceptans togs upp som exempel på sådana strategier.

 

          Med hjälp av mindfulness och acceptans kan man både stärka sin självkänsla och finna redskap att hantera ångest och andra svåra känslor med. Anette pratade om hur vi alltför ofta i situationer tänker "Det borde inte vara såhär". Vi vill vara någon annanstans, tänka eller känna något annat. Om vi lyckas gå ifrån detta och istället nå en känsla av acceptans, kan vi frigöra resurser och krafter som vi annars slösar bort. Acceptans handlar inte om att man måste tycka att allt är bra eller okej, men att se saker som de är, inte som man önskar att de vore. 

 

          Katter är faktiskt ett lysande exempel på acceptans, och de är experter på att leva i nuet. När de är hungriga eller har ont säger de till och när de mår bra spinner dem. Vi människor har ofta ont även när det inte gör ont, så att säga. Vi lägger så mycket energi på att önska att saker som hänt inte hade hänt, önska att saker i nuet vore annorlunda och oroa oss inför framtiden. Vi tar ofta ut negativa saker i förskott, utan att egentligen veta hur de kommer att bli.

 

          Ett annat exempel som Anette använde var barn. Ett barn som känner sig rädd behöver inte höra att det inte finns något att vara rädd för, det behöver omfamnas och mötas där det är - mitt i sin rädsla. På samma sätt kan man försöka bemöta sig själv, även som vuxen. När barnet säger att det finns spöken under sängen så är det sanning för barnet, även om det "bara" är en föreställning. På samma sätt går vi vuxna runt med föreställningar som t.ex. att en viss människa har förstört vårt liv, samt negativa tankar om oss själva och världen. Mycket av det våra inre röster maler på om är skräp och inlärda ord, inte nödvändigtvis sanning, på samma sätt som en papegoja bara upprepar det den lärt sig utan att riktigt veta vad den säger.


          Anette pratade även om att det ofta inte hjälper att kämpa emot och försöka stoppa sina tankar. Man kan istället öva på att lägga märke till dem, iaktta dem, erkänna att de finns men stanna där. På så sätt kan man låta både tankar och känslor finnas utan att för den skull alltid ta dem för sanning och agera utefter dem. När du inte längre ger näring åt tankarna genom att antingen tro på dem eller kämpa mot dem, får de mindre kraft. Att försöka stoppa sina tankar, undvika, avvisa, avleda och stänga av är motsatsen till mindfulness (men i vissa situationer kan sådana strategier behövas eller vara nödvändiga). 

 

          Vi fick även under kvällen tips om flera böcker: Min stroke av Jill Bolte Taylor, Ett CP-bra liv av Jonas Helgesson, Shantaram av Gregory David Roberts och Miraklet i Anderna av Nando Parrado. Anette nämnde även Eckhart Tolle, som skrivit böckerna The power of now och A new earth.

 

          Personligen fick jag ut mycket av kvällens föreläsning, som både friskade upp gamla kunskaper och gav nya infallsvinklar och bilder. Jag tror dock att det är viktigt att poängtera att om man känner att man vill prova mindfulness och acceptans gäller samma sak som med allt man vill utvecklas inom: det kräver både övning och tålamod. Ovanpå det har en människa som lever med ett ångestsyndrom ofta så att säga en extra uppförsbacke både vad gäller självkänsla och att fastna i negativa tanke- och känslospiraler.

 

          Ångest handlar ofta om oro inför framtiden - ibland triggad av tidigare negativa erfarenheter - samt rädsla och ängslan över det som sker inom en, över känslor och tankar som känns otäcka (och som man förståeligt nog gärna vill fly ifrån). Men att detta är en stor del av ångestproblematiken betyder inte att det är omöjligt att som ångestdrabbad få hjälp av strategier som dessa (eller helt andra om de passar en bättre). Tvärtom skulle jag nästan vilja säga. Kanske är det så att det man finner extra utmanande även är något som kan ge en extra mycket...? 

         

          Med önskan om en solig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg

 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna! 

torsdag 28 oktober 2010

Ett TV-program om ångest

Utbildningsradion sänder TV-serien Lifvet. Det handlar om ungdomar som mår dåligt på olika sätt. Ett avsnitt handlade om ångest.

torsdag 21 oktober 2010

Torsdagsbetraktelser: Ett kort inlägg

          Eftersom jag känner mig ganska så krasslig idag och nog inte kommer att kunna jobba imorgon fredag skriver jag ett kort inlägg idag istället.
I tisdags kväll fick vi pa ÅSS Göteborg besök av Karin Grip som föreläste om det spännande ämnet anknytningsteorin. Jag själv var tyvärr inte med under kvällen men det var fullt hus med åhörare, vilket alltid är roligt.
 
          Igår kväll träffades ungdomsgruppen för cirkelsamtal och umgänge, såsom vi gör varje onsdag jämn vecka. Gårdagens träff var dock lite annorlunda mot hur det brukar vara, åtminstone andra timmen. Då fick vi nämligen besök av en gruppmedlem och tre av hans kurskamrater från högskolan, som bjöd på en liten uppvisning med temat prestationsångest. Vi fick en introduktion i hur drama kan användas som arbetssätt generellt och hur man specifikt kan använda det för att arbeta med sin ångest.
 
          Gruppen hade gjort om stora grupprummet till ett cafe och vi ungdomsgruppdeltagare fick sätta oss pa cafeet och själva välja om vi ville vara passiva deltagare som enbart fikade och följde det som skedde som åskådare eller om vi ville ta en mer aktiv roll. Det blev en rolig kväll som väckte både tankar och nyfikenhet. En eller ett par deltagare uttryckte en önskan om att drama skulle bli ett återkommande tema pa föreningen, t.ex. som en gruppverksamhet. Kanske något att ha i bakhuvudet framöver?
 
          Innan jag sager hejdå och åker hem och bäddar ner mig, vill jag pusha för ett par saker. Den första är en kolumn som Hillevi Wahl skrev i Metro häromveckan, med titeln Sluta skämmas för psykisk ohälsa: "Man vill ju inte klassas som galen". Jag tycker att den är både välskriven och tankeväckande. Om ni inte redan läst den så finns den här.
 
För det andra så hoppas jag att ingen missat att ÅSS Göteborg anordnar storföreläsning nästa vecka, närmare bestämt onsdag kväll kl 19.00 (27 oktober). Anette Utterbäck kommer då att prata om de viktiga ämnena självkänsla och självrespekt och föreläsningen äger rum på Dalheimers Hus. Det finns fortfarande platser kvar så välkommen att anmäla dig via mail info@angestgoteborg.se eller telefon 031-137091. Det går även bra att dyka upp oanmäld men då är det först till kvarn som gäller. Varmt välkomna!
 
          Och med det sätter jag punkt för veckans inlägg och önskar er en riktigt trevlig helg.
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg

 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!

tisdag 19 oktober 2010

Video för förstagångsbesökare

Ett förslag på hur en video för nyfikna och osäkra förstagångsbesökare
kan se ut är nu klar. Nu väntar vi på era kloka reaktioner. Alla
förbättringsförslag tages tacksamt emot!

fredag 15 oktober 2010

Fredagsbetraktelser: Improvisationsteater och en dag i Alingsås

          Det har varit en händelserik vecka och jag har jobbat några fler timmar än jag brukar. I tisdags kväll jobbade jag under veckans föreläsning som snarare var en workshop, där ämnet var improvisationsteater. Frida Sundström, skådespelerska och konstnärlig ledare på Improverket i Göteborg kom på besök. Vi var en grupp om sju personer plus Frida och under kvällen fick vi förutom att lära oss vad improvisationsteater är prova på diverse spännande lekar och övningar.

           Improvisationsteater handlar mycket om att våga vara spontan och försöka lägga undan sin självkritik och självcensur. Att bejaka både sig själv och de andra deltagarna samt försöka flytta fokus från sig själv till det man är med om just i stunden. En övning vi fick prova på var att skapa en berättelse som man hittar på efterhand och som inte måste bli bra eller ens logisk, medan en eller två andra spontant slänger in ord som man ska integrera i sin berättelse. En annan övning handlade om att parvis ge varandra saker, vad som helst som poppade upp i huvudet. Det blev aningen komiskt när en meddeltagare gav mig sitt hjärta och jag gav honom en lampa som respons… : ) Överhuvudtaget bjöd kvällen på många skratt! 

          Skulle du vilja veta mer om improvisationsteater, få reda på datum för uppträdanden eller kanske till och med själv gå en kurs? Gå in på www.improverket.se!

 

          Igår var jag och en kollega i Alingsås hela dagen, på Psykiatrins Dag, som anordnades i biografen Palladium mitt i Alingsås. Dagen började med ett att vi efter välkomsttalet fick göra en kort presentation av ÅSS Göteborgs verksamhet, vilket kändes lite nervöst men bra. Sedan bestod resten av dagen av att stå vid ett bord och dela ut broschyrer och annan info samt lyssna på intressanta föreläsningar. 

          Dagens första föreläsare var Rickard Bracken, projektledare för Hjärnkoll. Han berättade om projektet Hjärnkoll specifikt och om attityder i samhället mot psykisk ohälsa generellt. Föreläsare nummer två var Arvid Lagercrantz, journalist, författare och tidigare vice VD för Sveriges radio. Han delade med sig av sin personliga historia med många års bipolär sjukdom och även av utdrag ur sin relativt nyutkomna bok ”Mitt galna liv”.

           Övriga föreläsare var Mats Lööf - överläkare som pratade om depression och skillnader mellan depression, sorg och ledsamhet - Lena Thorselius, sjukgymnast som pratade om fysisk aktivitet för ökat välbefinnande och slutligen Anneli Jäderholm, attitydambassadör från Hjärnkoll och Inre rum som bjöd på sin starkt personliga och rörande berättelse om hur hennes väg från psykisk ohälsa och psykos sett ut. Om ni får chans att höra henne någon gång tycker jag att ni ska ta den.

 

         Jag vill även avslutningsvis slå ett extra slag för Hjärnkoll-kampanjen som jag nämnde tidigare, det är ett jätteviktigt projekt som du kan vara med och stötta om du vill. Mer info hittar du här.

 

 

          Med önskan om en trevlig och solig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg

 

 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!

fredag 8 oktober 2010

Fredagsbetraktelser: Strategier i höstmörker och vinterkyla

          I Metro stod det häromveckan om att den här vintern kan bli den kallaste i Europa på tusen år. SMHI ställde sig skeptiska till detta påstående. I vilket fall som helst så brukar mörkret och kylan under vinterhalvåret här i norra Sverige kunna ha ganska olika effekt på människor.

          Vissa känner sig lugna och rofyllda och tycker att hösten är en både vacker och charmig årstid - medan andra blir deppiga och trötta. Och en del kan nog känna en slags blandning av både positiva och negativa känslor. Själv tillhör jag den sista kategorin. Idag tänkte jag ta upp lite tips om vad man kan göra om eller när den här delen av året känns motig. Jag börjar med en gång.

          Lyssna på musik du verkligen tycker om. Titta på någon spännande eller rolig film. Läs en god bok eller inspirerande dikter. Omslut dig med varma filtar och levande ljus. Drick varm choklad eller te. Ta promenader och ta tillvara på de soltimmar som erbjuds. Gå och simma eller träna. Åk på spa. Ät choklad, frukt, grönsaker, vitaminer. Unna dig lite vardagslyx. Baka bullar, ett gott bröd eller en smarrig kaka. Laga en god middag till dig själv eller till ett gäng vänner.

          Unna dig en billig provprenumeration på någon härlig tidning. Prova kanske på ljusterapi. Skaffa (eller sticka) en riktigt mysig mössa, en halsduk eller ett par vantar. Prata om hur du mår med någon. Var extra varsam om motion, sömn och kost. Gå en kurs. Sy eller pyssla. Titta på semesterfoton - egna eller andras. Res bort om ekonomin tillåter. En weekend någonstans i Sverige kanske räcker. Ett miljöombyte kan göra mycket och måste inte nödvändigtvis vara till en varm och solig plats.

          Försök skriva dikter, en novell, eller att bara skriva av dig lite. Gå ut och ta foton på träd, hav, skog, hus. Lär dig spela ett instrument eller spela något du redan kan. Sjung. Skriv en blogg, eller följ någon annans. Hälsa på vänner, släkt eller bekanta. Skriv en insändare till en tidning.

          Eller skriv en helt egen lista med saker du mår bra av. Eller strunta för all del i lista om det känns bättre och gå på din känsla. I slutändan är nog du den som vet bäst vad som gör dig gott.

          Ett sista litet ord på vägen som någon okänd talare en gång sagt: ”Se till att solen lyser på dig, inifrån eller utifrån”.

          Med önskan om en trevlig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg

 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna! 

Kretapeacelove_263

torsdag 7 oktober 2010

Föreläsning om självkänsla och självrespekt

Den 27 oktober bjuder vi in till en spännande föreläsning med Anette
Utterbäck, psykolog och psykoterapeut som arbetar med psykoterapi,
handledning och föreläsningar. Hon svarar också på läsarfrågor under
rubriken "Lust att leva" i Göteborgs-Posten varje söndag.

Hur kan man stärka sin självkänsla och sin självrespekt? Vad finns det för
skillnader och likheter mellan dessa båda begrepp?

Datum och tid: Onsdag 27 oktober kl 19.00

Plats: Dalheimers Hus, Slottsskogsgatan 12

Pris: Gratis för medlemmar, 100 kr för övriga

Anmälan: Det finns fortfarande platser kvar. Välkommen att anmäla dig 
via mail info@angestgoteborg.se eller telefon 031-137091. Det går även bra
att dyka upp oanmäld den 27:e men då är det först till kvarn som gäller.

VARMT VÄLKOMNA!

fredag 1 oktober 2010

Fredagsbetraktelser: Hypnos, motvikter och Kulturnatta

          Förra veckan gick jag på två föreläsningar och dessa tänker jag berätta lite om idag. Den första handlade om hypnos och ägde rum här på föreningen under tisdagskvällen. Vi fick besök av Mariette Wallberg, legitimerad sjuksköterska med specialisering inom psykiatri samt psykoterapeutkandidat. Jag kände att jag fick ut en hel del av kvällen, både i form av utökad kunskap och nyfikenhet om hypnos som behandlingsmetod och i form av ett härligt lugn i kroppen som jag tog med mig hem (lugnet kom av den djupavslappning som vi fick prova på).

          Mariette pratade om hur hon använder hypnos i sitt terapeutiska arbete. Hon talade om vikten av att som behandlare vara lyhörd och öppen för sin klients behov. En del tror att man kan bli hypnotiserad mot sin vilja, men denna myt tog Mariette död på. Hon menade att all hypnos i själva verket är självhypnos eftersom man själv måste vara villig att hypnotiseras och aktivt delta i den process som för en in i det hypnotiska tillståndet.

          Det hypnotiska tillståndet, som även kan kallas ett transtillstånd, är egentligen något som alla upplevt någon gång i livet, om man tänker efter. Vem har till exempel inte någon gång blivit så uppslukad av en bok eller film att man glömt både tid och rum? Och kanske känner du igen dig i att du någon gång kört bil och plötsligt märkt att du kört en lång sträcka utan att riktigt vara medveten om det?

          Det andra föredraget jag var på förra veckan ägde rum i den fullproppade S:t Johanneskyrkan under torsdagskvällen. Patricia Tudor-Sandahl, författare, psykolog och psykoterapeut, stod för pratandet som främst berörde hennes nya bok Den fjärde åldern, begreppen mognad och synder samt olika sätt att växa som människa. Även från denna kväll tog jag med mig mycket. Patricia använde begreppet synder som sådant som får oss att krympa som människor och pratade om dess motvikter, som istället kan få oss att växa. Exempel på motvikter var engagemang, generositet, gemenskap och ödmjukhet.

          Patricia tog även upp de föreställningar som vi människor ofta går runt med och som kan färga hela våra liv. Exempel på sådana föreställningar är ”Alla måste tycka om mig”, ”Jag måste vara perfekt”, ”Jag får inte säga nej” och ”Det går inte att lita på någon”. Vikten av att våga granska sina egna föreställningar togs upp, samt fördelarna med att försöka finna lite distans till de uppfattningar och ”livsregler” man har.

          En fråga som Patricia tog upp som intressant var frågan ”Vem är du?”. Men hon hade en följdfråga som hon ansåg vara än mer fascinerande: ”Hur vet du det?”

Hur vet du att du är den du är? Hur mycket av din självbild är sådant som andra sett hos dig och speglat tillbaka? Kan det vara så att det finns saker hos dig som ännu inte upptäckts?

          Med dessa, förhoppningsvis tankeeggande frågor, lämnar jag er idag.

          Med förhoppningar om en solig och trivsam helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg.

          PS. Idag är det Kulturnatta! Program hittar du här.

 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna! 

torsdag 30 september 2010

Marknadsföra vår Facebook-grupp och andra idéer

Under öppet hus-kvällen ploppade det upp några mer eller mindre bra idéer. Till exempel undrade en medlem varför vi inte marknadsfört våra Facebook-grupper i utskicken till medlemmarna. Bra fråga. Vill vi att det ska vara liv och rörelse där måste vi anstränga oss en aning. 

Andra pratade om kostens betydelse för välmåendet och tyckte att vi kunde hålla i någon studiecirkel i ämnet. Eller kanske en matlagningsgrupp? En sådan behöver ju inte enbart koncentrera sig på nyttig kost utan även trevlig samvaro.

Sedan fanns det åsikter om improvisationsteater. Antingen verkar man tycka att det är ett ämne som låter hemskt eller att det passar väldigt bra för vår målgrupp. ÅSS medlemmar får i alla fall chansen att prova på en impro-workshop om ett par veckor. Jag hade tänkt gå i alla fall!

fredag 24 september 2010

Fredagsbetraktelser: "En sång till modet"

          Valet blev lite väl spännande för mina nerver, jag har känt mig ganska nere den här veckan. Men jag hoppas att jag snart orkar vända mina känslor till något positivt och produktivt. Att inte ge upp utan fortsätta kämpa mot fördomar och för allas lika värde i samhället. Personligen tror jag att mångfald berikar, och att det finns plats för både sjuka och friska, fattiga och rika, svenskfödda och utlandsfödda, i vårt samhälle. Jag tror också att vi kan lära mycket av varandra om vi väljer att se inte bara till våra olikheter utan också till det som förenar oss. Idag vill jag dela med mig av en text som Mikael Wiehe skrivit.

En sång till modet

Här är en sång till modet
Den är till alla dom
som vågar tro på morgondan
fast natten är så lång
Här är en sång till modet
en liten, enkel låt
Det kanske verkar meningslöst
Men jag sjunger den ändå

Här är en sång till modet
till glädje, hopp och skratt
Till dom som tror på kärleken
fast hatet är så starkt
Till alla som slår sej samman
Till alla som ställer krav
Till dom som vet hur svårt det är
och ändå säger ”ja”

Här är en sång till modet
hos dom som vågar se
Som inte låter tysta sej
men säger som det är
Till alla som bygger broar
Till alla som släpper in
Till dom som tror att människan
kan göra det, hon vill

Här är en sång till alla
som vägrar att ge opp
Till dom som kämpar vidare
fast livet är så hårt
Till alla som vågar längta
till nåt, dom aldrig sett
Som inte låter kuva sej
men håller på sin rätt

Här är en sång till modet
Den är från mej till dej
En liten enkel visa
med det, jag helst vill säg'
Så vårda den väl och lär den
och nynna den ibland
För då växer den och sprider sej
i hela Sveriges land

          Med önskan om en trevlig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!

fredag 17 september 2010

Fredagsbetraktelser: Sensommar eller höst?

          Veckorna bara flyger förbi. Jag vet knappt om det är sensommar eller höst nu, vädret verkar ju kunna växla många gånger på en och samma dag!

          Nu har hursomhelst höstens första föreläsning på föreningen ägt rum. Bo-Lennart Johansson besökte oss i tisdags kväll för att prata om skam och skuld. Det verkade som att besökarna uppskattade föreläsningen och Bo-Lennarts personliga bemötande. Nästa tisdag får vi besök av Mariette Wallberg som ska prata om det spännande ämnet hypnos. Det finns fortfarande platser kvar om ni är intresserade.

          I onsdags åkte jag och min kollega Ellinor runt till några vårdcentraler i Göteborg och lämnade broschyrer och höstprogram. Det kändes bra. Mottagandet var lite blandat men de flesta vi pratade med var ändå positiva till att ta emot vårt material.
Senare på kvällen när regnet vräkte ner för fullt träffades ungdomsgruppen för filmkväll här på Järntorget. Det var mysigt och trevligt även om filmen var ganska skum (The Box).

          På det privata planet har jag flyttat i veckan, till en liten etta som jag ska bo i till slutet av oktober. Det känns bra. Jag har även hunnit med att förtidsrösta, kände att jag ville få det gjort. Det slog mig hur lätt det är att ta för givet att man lever i en demokrati och har möjlighet att rösta. Och varje persons röst är precis lika mycket värd, oavsett kön, inkomst, bakgrund, status etc. Min röst är precis lika mycket värd som exempelvis Henning Mankells eller Tuva Novotnys. Ganska häftigt egentligen, fast samtidigt helt självklart.

          Nu har höstens studier börjat för min del och jag läser Jane Austen för fullt. Just nu är jag inne i Northanger Abbey, en både rolig och medryckande roman som jag inte läst tidigare. Den kan jag rekommendera. Jag kan även rekommendera filmen Brothers, ett starkt amerikanskt drama baserat på danska Susanne Biers film Brodre. Och när jag ändå är inne på kulturrekommendationer så kan jag väl passa på att tipsa om sångerskan Alela Diane och särskilt hennes skiva To be still.

          Med det lämnar jag er för den här veckan och jag hoppas på en härlig helg för oss alla!
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg

 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!